Min graviditet

Jag närmar mig nu slutet av min graviditet och nu är det bara en endaste dag kvar tills vi hälsar det lilla livet som växer inom mig välkommen till världen! Imorgon har vi nämligen tid för planerat kejsarsnitt.

Jag ska vara glad och tacksam över att ha fått vara frisk hela graviditeten utan några större krämpor, men denna sommaren har varit otroligt jobbig på många andra sätt. Värmen har gjort att kroppen inte haft ngn extra ork o energi alls, och att vara gravid när man i tillägg har en liten att ta hand om som kräver sitt har varit en utmaning. När jag gick gravid med Timur kunde jag ju bara tänka på mig själv, vila när jag kände att jag behövde det osv. Att dessutom ha en man som jobbat i princip dygnet runt när jag behövt honom som mest har också slitit otroligt mycket på mig och vårt förhållande.

Jag fick reda på att jag var gravid när jag var nån gång mellan 2-3 månader på väg. Timur kom som ni kanske vet till först efter flera månader av hormonbehandlingar osv, så detta var verkligen en överraskning som vi inte hade räknat med. Jag mådde inte illa eller så, men jag hade under en tid plågats av hjärtklappning och började undra om det var ngt fel på mig såpass att vi pratade om att beställa tid för kontroll på sjukhuset. Jag var också hemskt lättirriterad och en kväll så illa att Emrah bad mig om att gå ut och ta en promenad helt för mig själv. =) Medan jag gick så började jag fundera på när jag egentligen hade haft min senaste menstruation, och då först slog tanken mig att kanske jag var gravid. Inte ngt jag trodde egentligen men jag gick ändå förbi apoteket och köpte ett test. Utan att säga ngt till Emrah gick jag på toa och testade direkt jag kom innanför dörren och man kunde med en gång se att det visade positivt. Min första reaktion var "Åh nej, hur ska vi klara det här! två barn så tätt!" och jag kom gråtande ut från badrummet. Emrah blev förskräckt och undrade vad som hänt men gladdes åt nyheten att han skulle bli pappa. Han lugnade mig med att detta fixar vi och jag som alltid velat ha två barn såg heller inte abort som ett alternativ. Vi får räkna med att det kommer bli kämpigt ett par års tid framöver helt enkelt! Fördelen med att barnen kommer tätt är att de förhoppningsvis kommer ha stor glädje och stort sällskap av varandra när de sedan växer upp.

Jag har inför morgondagen en massa blandade känslor inom mig. Självklart ser vi med glädje fram emot att få ett till barn men jag känner också en hel del oro. Dels finns känslan hur jag ska vara benägen att älska ett barn till lika mycket som jag älskar Timur? När jag har tagit upp detta bland mina väninnor så är det flera som har sagt att de kände exakt samma sak men att det sedan föll sig helt naturligt och att kärleken räcker till båda.
Jag har också dåligt samvete inför Timur som har varit van att få mammas fulla uppmärksamhet. Nu ska han helt plötsligt dela mig med ngn annan, och jag är lite nervös över hur hans reaktion kommer vara! Jag har försökt att förklara och berätta för honom att det finns en bebis i mammas mage, och att han ska bli storebror men frågan är hur mkt han egentligen förstår iom att han är såpass liten.

Jag känner konstigt nog ingen stress eller så inför själva operationen. Vi kommer ha samma läkare som förlöste Timur så det känns tryggt och bra.

Imorgon klockan nio är det som sagt dags och det lilla livet som växt inom mig de senaste 9 månaderna kommer få se dagens ljus för första gången!