Lugnet före stormen

Sitter i lugn och ro och njuter av en kopp kaffe med en nybakad äppelsockerkakebit till. Passade på att slänga ihop både en äppelkaka samt en morotskaka nu på morgonen. Antar att vi kommer få en del besök nu här under långhelgen och det är pinsamt om man inte har ngt att bjuda på. Men provsmaka måste man ju eller hur?

 

Aylin har varit vaken och gråtit mest hela natten och jag är egentligen jättetrött men Timur är nu snart på ingång från dagis och då bli det ingen tid till att ta igen sig. Bara att bita ihop och ta ett par koppar kaffe till så man orkar hålla sig pigg. Håller nu på att laga lunch till honom så det är klart tills han kommer, antar att han är hungrig då det inte serveras lunch på dagis idag.

 

Inatt hade vi åskoväder igen och sedan dess har jag gått med en kraftig huvudvärk som vägrar att släppa. Kanske mer åska att vänta? Vädret har i alla fall varit väldigt omväxlande idag, ena stunden ser det ut att klarna upp och bli jättefint och sedan slår det om helt.

 

Igår när vi var och handlade så hittade jag ett par nya tofflor. Så mjuka, varma och sköna att ha inne nu till vintern.

 

 

 

 

 

 

 

 

 



2-årstrots och raseriutbrott

Timur är nu inne i en riktig trotsperiod och han får raseriutbrott nästan dagligen. Jättejobbiga sådana där han skriker, gråter, slår, kastar saker, försöker bitas och dra i håret. Utbrotten kommer när han inte får göra som han vill eller när det är ngt han inte vill. Han slår sig helt på tvären! Jag försöker med allt möjligt för att avleda honom från det han inte får lov till men det går inte. I somras när jag var höggravid så hade jag inte alltid tålamodet att vara lika fast med gränssättningen och detta märker vi av nu. Det kan ju också vara så att han inte är så glad att behöva dela min uppmärksamhet med lillasyster och att det tar sig uttryck på detta vis.

Jag har nu börjat med "timeout" och det verkar vara det enda som funkar. Jag har valt ut ett ställe härhemma dit jag tar med honom när han är alltför besvärlig. Han får skrika av sig och när han har lugnat ner sig försöker jag prata med honom. Raseriutbrotten är inte färre men de varar i alla fall kortare stunder. Hur bemöter ni andra föräldrar era barns trots och raseriutbrott? Ngn som kan ge ett bra tips?

 Vi pratade med en barnpsykolog här i Alanya om hans raseriutbrott och hon sa att en anledning till hans frustration kan vara att han ännu inte kan uttrycka sig och att han har två språk att förhålla sig till vilket gör det ännu svårare för honom. Ett av hennes förslag var att vi bara skulle prata turkiska hemma men då sa jag att jag hellre står ut med hans trots och frustration då jag självklart inte vill att min son ska tappa svenskan. Tvåspråkighet är ju guld värt senare i livet och även om han har det jobbigt nu så kommer han ha så många fördelar av det sen.  

Däremellan är han världens goaste unge som gärna gosar med mamma och lillasyster!

Utslag - Allergi ?

En gråmulen dag med lite regn bjuder Alanya på idag. Så skönt tycker jag! Igår kväll åskade det och det var några rejäla smällar emellanåt precis när jag skulle lägga barnen. Timur blev lite skrämd av smällarna när åskan var precis över oss, men till slut somnade han i alla fall.

Aylin har sovit mest de senaste dagarna. Vet inte om det kan bero på väderomslaget kanske att hon är så trött. Eller om hon har nån infektion i kroppen. Hon hostar lite men har ingen feber eller så. Igår efter jag ammat henne på morgonen så blossade det upp röda utslag i ansiktet och på överkroppen. Vet inte om det kanske kan vara en allergisk reaktion på ngt jag ätit, jag åt pistagenötter kvällen innan och undrar om det kanske kan vara det som hon fått utslag av. Idag har hon fortfarande kvar lite
utslag men inte lika mkt som igår.

En nybadad Aylin

Innan vi hämtar Timur på dagis idag ska jag försöka få med Emrah på lite shopping. Det är ju storhelg här ifrån och med torsdag då Kurban Bayram ( offerhögtiden ) börjar. Jag antar att det kommer vara fullt med folk i de flesta affärer imorgon så det kunde vara bra om vi fick gjort helghandlingen redan nu. Imorgon går Timur halvdag på dagis och sen så har han långledigt fram tom tisdag. Hoppas det blir fint väder så vi kan hitta på nåt kul utomhus tillsammans!
Torsdag och fredag antar jag kommer vara fyllda med jobb ( dvs ta reda på kött ) och släktbesök.
I år har äntligen min önskan om att vi ska slakta en oxe istället för får, lamm el get gått i uppfyllelse. Vi har gått ihop tillsammans med ett par andra familjer om att dela på ett större djur istället för att vi alla ska köpa ett får eller en get var. Nötkött smakar ju så mkt bättre och dessutom kommer det spara oss för en hel del jobb då vi lämnar in det till slaktaren för slakt och styckning istället för att göra allt själva. Kommer ihåg förra året då vi slet en hel dag med att ta reda på 4 djur och det var jobb för oss kvinnor från morgon till kväll.

Fyr o flammor!

Detta är vad min man lyckades med igår............

Gissa om jag blev arg när jag kommer ut på balkongen och ser att min favoritplats samt en soppåste står i fyr och flammor! ( Bilden är tagen efter att han har städat upp röran ) Hur oaktsam och får man vara egentligen? Och orsaken vad kan då det vara? Jo en cigarettfimp såklart som han kastat direkt i soppåsen utan att ens fimpa den först.
Efter denna händelse så hoppas jag nu att han har lärt sig att inte vara så slarvig och nonchalant. Generellt så tycker jag att många turkar slarvar med just detta. Det händer nästan dagligen att jag ser folk som röker och så kastar de sedan cigaretten utan att ens släcka den först så att den ligger där och pyr en lång stund. Helt oberörda över om det kommer uppstå en brand en kvart senare.

Timur 2 år!

Dåligt med uppdateringar blir det...

I måndags fyllde vårt älskade lilla busfrö 2 år. Tänk vad fort tiden går!
Först firade vi på dagis, sedan så blev det även lite tårta härhemma innan presentöppningen.

 

 

I år hade vi bara ett litet kalas för ett par av våra närmaste vänner då jag kände att jag inte hade energi och tid att ställa iordning med ngt större. Timur verkade i alla fall vara nöjd med dagen!

Kardemummakakebak

Idag verkar det bli en molnig söndag. Inte gör det mig ngt, jag tycker det är så skönt att vi nu går svalare dagar till mötes!

Jag och Timur drog igång ett litet kakbak tidigt på morgonen när Aylin sov, en kardemummakaka fick det bli. Timur tycker det är så roligt att få vara med och baka och här är det full koncentration!

Syskonvagn och bil

Senast när jag var hemma i Sverige så köpte jag en syskonvagn. Valet föll på en babytravel dublin och jag måste säga att jag är mkt nöjd med vagnen. Lätt att köra och svänga då den har svängbara hjul fram samt att även Timur både sitter och ligger bekvämt. Vagnen är heller inte för bred för att få plats i hissen härhemma.


           Kruxet är att den inte får plats i bilen! Vi har nu en volkswagen passat som vi har varit mkt nöjda med hittills men med 2 små barn och en syskonvagn så behöver vi ett större bagageutrymme, och jag har nu äntligen fått Emrah att förstå att det mest praktiska vore om vi bytte till en kombi. Så nu är vi på utkik efter en annan bil där vi får plats med vagnen, plus att det gärna ska rymmas ett par väskor om vi skulle åka på semester eller så. Vi har varit inne på att byta till en volkswagen passat variant. Ngn av er läsare som har en sådan och vad tycker ni i så fall om den?  Ngn annan familjebil som ni kan rekommendera?                 

Aylin - 4720 gr och 55 cm

Verkar inte bli så många inlägg i denna bloggen per vecka tyvärr. Just nu sover båda barnen samtidigt och jag tar några minuter framför datorn för att uppdatera er om att jag lever i alla fall. =)

Det är precis detsamma med foton av Aylin. Från Timurs första månad har jag hur många bilder som helst, medan jag knappt hinner fota Aylin alls känns det som. Jag får skärpa mig och bli bättre på det. Aylin måste ju också få några bebisfoton att se tillbaka på när hon blir större eller hur?
Här kommer i alla fall ett par dagsfärska foton av Aylin som nu på måndag är 6 veckor redan.

I torsdags var vi på kontroll med Aylin samt ultraljud av höften. Allt var bara bra och vikten ligger på 4720 gram och hon är 55 cm lång. Jag berättade att hon ofta verkar ha ont i magen och svårt att få upp gaserna, så läkaren skrev ett recept på några droppar som vi nu har börjat använda. Inatt sov hon jättebra och det är första gången på läääänge som jag har fått sova 5 timmar i sträck! Underbart skönt att vakna i morse och känna mig utvilad för en gångs skull.

När Timur sedan vaknar så var planen att vi skulle gå till stranden hela familjen, men frågan är om vi inte måste ändra de planerna då jag hör att åskan börjar mullra. Får se om det kanske blir Alanyum istället. Skulle behöva köpa lite långärmade byxor och tröjor till Timur då han garanterat har växt ur de kläder han hade i våras. Nu börjar det ju snart bli dax för lite längre byxor och tröjor, de senaste 5 månaderna har det ju bara varit shorts, t-shirts och linnen som använts så vi måste nog fylla på i garderoben med lite nytt snart. Även skor skulle vi behöva titta på.

Amning

Puh! Nu börjar jag äntligen känna mig "normal" igen och jag har from i söndags morse fått behålla både mat och dryck även om jag fortfarande inte är direkt matpigg. Aylin har jag tyvärr fått börja ge mjölkersättning emellanåt då alla dessa sjukdomar och stressen verkar ha gjort att mjölkproduktionen har minskat kraftigt. Jag har försökt att amma henne så gott jag har kunnat, men det är heller inte lätt att få ron till det när Timur pockar på uppmärksamhet eller hittar på nåt hyss precis när jag har lagt henne till bröstet. Jag hoppas att jag nu, när jag har blivit frisk, orkar komma igång ordentligt med amningen igen. Det är ju så praktiskt och så många fördelar med att kunna amma sitt barn, både med tanke på immunitet mot sjukdomar, allergier och annat. Att alltid ha maten med sig och alltid till rätt temperatur är ju superbekvämt! Timur helammade jag ju i 6 månader och fortsatte sedan att amma honom tills han var 11 månader gammal.

Fast jag har även sett en del andra fördelar med att ge mjölkersättning istället då Aylin blev ordentligt mätt och sov längre stunder. Hon fick också upp raparna direkt och slapp ont i magen om jag ätit ngt olämpligt. Sedan kan ju även pappa eller ngn annan kan ge henne maten om det skulle vara så att inte jag har möjligheten till det. Nackdelarna med att ge flaska är att hon måste vänta på att maten ska bli klar och det tar en bra stund att först koka vatten och sedan kyla ner mjölken till rätt temperatur. Det känns i alla fall som det när man har en bebis bredvid sig som skriker så det skär i hjärtat.
Sedan ger det som sagt inte samma antikroppar mot olika sjukdomar plus att det kostar en massa pengar med. Så får jag amningen att fungera så är ju det helt klart det bästa för oss båda. =)
Men jag tänker inte försöka o försöka så det går ut över mitt psyke, funkar det inte så funkar det inte helt enkelt. Och man är absolut en lika bra mamma för det!

Sjuka igen!

Här är vi sjuka igen! En ny omgång med spy- o magsjuka för både mig och Timur. Timur verkar nu vara frisk igen och jag e på bättringsvägen i alla fall. Emrah har klarat sig ifrån denna gången med. Verkar som att han inte är mottaglig alls för kräksjukebakterierna. Att ha spysjuka och samtidigt försöka amma en liten bebis samtidigt som man ska ta hand om en aktiv 2- åring kan verkligen ta knäcken på en. Jag e totalt utmattad!

Aylin

Det har nu gått över en månad sedan jag skrev på bloggen och jag får börja med att be om ursäkt för min dåliga uppdatering. Men med 2 små liv i hemmet plus en mängd sjukdomar sedan jag kom hem från sjukhuset, så har inte energin och tiden funnits där. Sedan har mamma varit här med så jag har prioriterat att tillbringa den tid som blivit över tillsammans med henne istället för att sitta upptagen vid datorn.

Måndagen den 27/8 föddes vår underbara lilla Aylin på privatsjukhuset Anadolu Hastanesi här i Alanya. Hon kom till världen kl 09.45 och vägde 3110 gram.

Aylin föddes som jag tidigare nämnt, liksom Timurhan  med planerat kejsarsnitt. Operationen gick hur bra som helst och iom att jag hade samma läkare som sist kände jag mig heller inte stressad och nervös inför ingreppet. Emrah fick heller inte denna gång lov att vara med utan väntade uppe på rummet. Då händelsen filmades så har han i alla fall fått se Aylins första minuter i efterhand.

Vi hade mycket besök av släkt och vänner redan första dagen på sjukhuset. Jag väntade spänt på att Emrah skulle åka och hämta Timur från dagis och hur han skulle reagera när han fick se mig och bebisen. Han var till en början väldigt tyst och tillbakadragen och började nästan gråta. Sedan pekade han först på min mage och sedan på Aylin, helt otroligt att han förstod att hon legat därinne. Under den senaste delen av graviditeten pratade jag ofta med honom om att inne i mammas mage finns en liten bebis, men jag trodde ju knappast att han förstod ngt av det, fast det gjorde han ändå verkar det som.

Jag stannade på sjukhuset tills kvällen efter då jag valde att vilja åka hem istället för att stanna en natt till. Det började bli långtråkigt och jag kände att jag ville hem till Timur så snart som möjligt.
Mamma som varit sjuk och inte kunnat komma till sjukhuset hade heller inte fått se Aylin än. Det gick mycket bättre för Timur att få en lillasyster än vad jag trodde det skulle göra. Han vill gärna krama henne och hämtar gärna blöjor och våtservetter när jag ber honom om det. Ser han att hon ligger utan filt runt sig är han snabbt där med filten och ska lägga den över henne och han vill gärna köra vagnen när vi är ute. Han har däremot blivit än mer trotsig och får fler raseriutbrott än tidigare, vet inte om det kan vara en form för svartsjuka kanske.

När jag kom hem från sjukhuset blev det rundgång på sjukdomar härhemma. Efter några dgr drabbades jag av förstoppning vilket var det värsta jag varit med om. Åkte till läkaren och fick utskrivet recept på mediciner som skulle bota det hela. Bara ett par dagar efter jag blivit fri från förstoppningen fick jag spysjuka och blev så svag att jag knappt orkade gå över golven härhemma. Det enda positiva med det hela var väl att alla graviditetskilon plus några till försvann på mindre än en vecka efter födseln.
Ett par dgr därefter igen var det så Timurs tur att bli sjuk och sedan fick även mamma det. Sedan fick jag en rejäl ögoninflammation och efter det mjölkstockning så nu måste det väl vara slut på eländet snart.

Aylin växer så det knakar och går upp bra i vikt. Kläderna hon hade som nyfödd börjar redan bli små. Aylin är mycket mörkare än Timur och liknar mer på Emrahs familj. När hon föddes hade hon svart hår men nu tycker jag det har övergått mer till brunt. Vi får se vad det blir till slut men jag tror inte hon blir lika ljus som Timur.

Har begränsat med tid för att skriva just nu men här kommer lite blandade bilder från månaden som gått;

Min graviditet

Jag närmar mig nu slutet av min graviditet och nu är det bara en endaste dag kvar tills vi hälsar det lilla livet som växer inom mig välkommen till världen! Imorgon har vi nämligen tid för planerat kejsarsnitt.

Jag ska vara glad och tacksam över att ha fått vara frisk hela graviditeten utan några större krämpor, men denna sommaren har varit otroligt jobbig på många andra sätt. Värmen har gjort att kroppen inte haft ngn extra ork o energi alls, och att vara gravid när man i tillägg har en liten att ta hand om som kräver sitt har varit en utmaning. När jag gick gravid med Timur kunde jag ju bara tänka på mig själv, vila när jag kände att jag behövde det osv. Att dessutom ha en man som jobbat i princip dygnet runt när jag behövt honom som mest har också slitit otroligt mycket på mig och vårt förhållande.

Jag fick reda på att jag var gravid när jag var nån gång mellan 2-3 månader på väg. Timur kom som ni kanske vet till först efter flera månader av hormonbehandlingar osv, så detta var verkligen en överraskning som vi inte hade räknat med. Jag mådde inte illa eller så, men jag hade under en tid plågats av hjärtklappning och började undra om det var ngt fel på mig såpass att vi pratade om att beställa tid för kontroll på sjukhuset. Jag var också hemskt lättirriterad och en kväll så illa att Emrah bad mig om att gå ut och ta en promenad helt för mig själv. =) Medan jag gick så började jag fundera på när jag egentligen hade haft min senaste menstruation, och då först slog tanken mig att kanske jag var gravid. Inte ngt jag trodde egentligen men jag gick ändå förbi apoteket och köpte ett test. Utan att säga ngt till Emrah gick jag på toa och testade direkt jag kom innanför dörren och man kunde med en gång se att det visade positivt. Min första reaktion var "Åh nej, hur ska vi klara det här! två barn så tätt!" och jag kom gråtande ut från badrummet. Emrah blev förskräckt och undrade vad som hänt men gladdes åt nyheten att han skulle bli pappa. Han lugnade mig med att detta fixar vi och jag som alltid velat ha två barn såg heller inte abort som ett alternativ. Vi får räkna med att det kommer bli kämpigt ett par års tid framöver helt enkelt! Fördelen med att barnen kommer tätt är att de förhoppningsvis kommer ha stor glädje och stort sällskap av varandra när de sedan växer upp.

Jag har inför morgondagen en massa blandade känslor inom mig. Självklart ser vi med glädje fram emot att få ett till barn men jag känner också en hel del oro. Dels finns känslan hur jag ska vara benägen att älska ett barn till lika mycket som jag älskar Timur? När jag har tagit upp detta bland mina väninnor så är det flera som har sagt att de kände exakt samma sak men att det sedan föll sig helt naturligt och att kärleken räcker till båda.
Jag har också dåligt samvete inför Timur som har varit van att få mammas fulla uppmärksamhet. Nu ska han helt plötsligt dela mig med ngn annan, och jag är lite nervös över hur hans reaktion kommer vara! Jag har försökt att förklara och berätta för honom att det finns en bebis i mammas mage, och att han ska bli storebror men frågan är hur mkt han egentligen förstår iom att han är såpass liten.

Jag känner konstigt nog ingen stress eller så inför själva operationen. Vi kommer ha samma läkare som förlöste Timur så det känns tryggt och bra.

Imorgon klockan nio är det som sagt dags och det lilla livet som växt inom mig de senaste 9 månaderna kommer få se dagens ljus för första gången!

Stranden!

Igar eftermiddag var första gangen pa laenge som jag orkade ta mig ner till stranden. De senaste manaderna har jag tyckt det har varit alldeles för varmt för mig att ga dit och energin har gatt ur mig innan jag ens har hunnit packat strandvaeskan.

Jag badade inte men det var sa haerligt att bara sitta vid strandkanten och vinden flaektade skönt!

Timur gillar havet och han kan sitta laenge, laenge och leka med stenarna.

Idag kom aentligen mamma ner till oss sa nu ska jag umgas med henne taenkte jag!

Kort sammanfattning av sommaren!

Lite svart att kort försöka sammanfatta en hel sommar men ni behöver ju inte veta allt heller eller? =)

Vael tillbaka i Alanya blev det kaert aterseende med pappa

Timur fick fortsaetta pa dagis och jag atergick till jobbet. Efter ett par veckor pa dagis bytte Timur avdelning och fick börja ga tillsammans med 2-aringarna. Anledningen till detta var att vi var missnöjda med tillsynen pa smabarnsavdelningen och efter att Timur kommit hem ett flertal ggr med kraftiga bitmaerken som inte ens personalen uppmaerksammat, bestaemde vi oss för att ev byta dagis. Förestandarinnan vidtog snabbt atgaerder och föreslog att vi skulle pröva att flytta upp Timur till 2-arsgruppen, daer hans tidigare laerare som han hade naer han började, och som vi var mkt nöjda med nu var ansvarig. Efter bytet fungerade allt hur bra som helst, inga fler bitmaerken eller kisstunga blöjor naer vi haemtar honom och Timur aer glad och nöjd bade vid laemning och haemtning. Precis som man önskar att det ska vara!

Saesongen har varit mkt hektisk med massor av jobb och sena kvaellar pa min man som i princip jobbat dygnet runt och som jag knappast sett alls annat aen ett par timmar pa eftermiddagen. Haer har det inte varit mkt tid för familjeliv inte, och speciellt jobbigt och slitigt har det varit för mig denna saesong. Största nyheten och föraendringen i varat liv sedan sist aer vael denna:

Jag har inte lagt pa mig en massa extrakilon.... utan vi vaentar nu vart andra barn som kommer redan om en vecka  =)

Att ga gravid i denna vaermen har inte varit ett nöje kan jag saega. Nu aer jag glad för att det hela snart aer över och vi vaentar med spaenning pa Timurs lillasyster!

Vaermen har gjort att jag inte orkat vara sa aktiv men lite aktiviteter har vi aenda hunnit med under sommaren. Det har blivit en del bad i poolen:

Och bad inomhus =)

Pga vaermen har vi som sagt hallt oss en hel del inomhus och att bygga höga torn har da varit en av favoritlekarna.

Idag kommer mamma och det ska bli sa kul med saellskap och oerhört skönt och uppskattat med lite hjaelp! Hon kommer stanna en hel manad och hjaelpa oss med Timur och det nya tillskottet som snart aer haer.   

Sverigesemester

Var det i februari jag skrev mitt sista inlaegg pa Metrobloggen tro? Ett halvar har alltsa gatt och det aer mkt som har skett i vara liv sedan dess. För att komma in i var vardag igen sa kommer haer en kort sammanfattning om vad vi har gjort de senaste manaderna.
I slutet av april/ början av maj manad akte jag och Timur pa 3 veckors semester till Sverige. Jag som hade förvaentat mig att fa uppleva ett haerligt svenskt varvaeder med grönskande traed och buskar möts istaellet av det haer! Bilden aer tagen den 2:a maj.

Varken jag el Timur hade klaeder med oss för att vara ute i detta vaedret sa det fick bli en del innedagar. Vi byggde i alla fall en snögubbe tillsammans och laet Timur fa kaenna lite pa snön.
Det var kallt och ruggigt aeven naer snön hade smaelt undan:

Inomhus sysselsatte vi oss med bland annat legobygge och lite annat roligt =)

Timur hade det bra i Sverige och busade med bade mormor, morfar och morbröder. I vinter aker vi tillbaka hela familjen för 3 nya veckor och julfirande. Da far det gaerna vara snö! =)

Bloggbyte

Jag har bestaemt mig för att byta bloggportal och haer hittar ni mig numera! Jag har tidigare bloggat pa Metrobloggen sa ni som ev hittar hit och vill laesa mina tidigare inlaegg finner dessa pa adressen www.metrobloggen.se/cjb.

Jag later detta bli ett kort testinlaegg för att se om bloggen fungerar. Ev design osv aer ngt jag far saetta mig in i vid ett senare tillfaelle. =)