Amning

Puh! Nu börjar jag äntligen känna mig "normal" igen och jag har from i söndags morse fått behålla både mat och dryck även om jag fortfarande inte är direkt matpigg. Aylin har jag tyvärr fått börja ge mjölkersättning emellanåt då alla dessa sjukdomar och stressen verkar ha gjort att mjölkproduktionen har minskat kraftigt. Jag har försökt att amma henne så gott jag har kunnat, men det är heller inte lätt att få ron till det när Timur pockar på uppmärksamhet eller hittar på nåt hyss precis när jag har lagt henne till bröstet. Jag hoppas att jag nu, när jag har blivit frisk, orkar komma igång ordentligt med amningen igen. Det är ju så praktiskt och så många fördelar med att kunna amma sitt barn, både med tanke på immunitet mot sjukdomar, allergier och annat. Att alltid ha maten med sig och alltid till rätt temperatur är ju superbekvämt! Timur helammade jag ju i 6 månader och fortsatte sedan att amma honom tills han var 11 månader gammal.

Fast jag har även sett en del andra fördelar med att ge mjölkersättning istället då Aylin blev ordentligt mätt och sov längre stunder. Hon fick också upp raparna direkt och slapp ont i magen om jag ätit ngt olämpligt. Sedan kan ju även pappa eller ngn annan kan ge henne maten om det skulle vara så att inte jag har möjligheten till det. Nackdelarna med att ge flaska är att hon måste vänta på att maten ska bli klar och det tar en bra stund att först koka vatten och sedan kyla ner mjölken till rätt temperatur. Det känns i alla fall som det när man har en bebis bredvid sig som skriker så det skär i hjärtat.
Sedan ger det som sagt inte samma antikroppar mot olika sjukdomar plus att det kostar en massa pengar med. Så får jag amningen att fungera så är ju det helt klart det bästa för oss båda. =)
Men jag tänker inte försöka o försöka så det går ut över mitt psyke, funkar det inte så funkar det inte helt enkelt. Och man är absolut en lika bra mamma för det!